Så kom téet till min kopp

Té-blad var något man åt till en början och i bland annat Myanmar gör man det än idag. Man syrade oftast bladen, ungefär så som vi gör med surkål. Té som dryck uppstod först när syrade/torkade té-blad kom i kontakt med vatten. Då upptäcktes det att det gick att dricka vattnet men ändå tillgodose sig många av bladets egenskaper. Till en början drack man med salt, en tradition som i modern tid lever vidare på Himalayas stepp i form av “butter tea” (svart té blandat med yaksmör och salt).

Det var när kineserna började intressera sig för téet och dess egenskaper som en mer sofistikerad utveckling av té-kulturen påbörjades. Den tog vid på 800-talet då Tang-dynastin behövde utöka sin produktion av té för att ha en handelsvara som var intressant för tibetanerna. Tibetanerna hade nämligen något som kineserna inte hade: Bra hästar. Tang-dynastin behövde hästar till sin armé för att kunna försvara sig mot bland annat mongolerna. Med tibetanerna gick det att byta ungefär 70 kilo torkat té mot en bra häst. Tibetanerna hade knappt några träd själva och en ganska så spartansk kosthållning. Téet blev en stapelföda i deras kultur (som både åts och dracks) och är det än idag.

Men de bästa bladen med högst kvalitet byttes inte mot hästar utan stannade kvar i landet. Runt dessa blad utvecklades en mycket sofistikerad kultur som var nära förbunden med kinesiskt porslin och med poesi och konst. Song-dynastin uppstod efter millenium-skiftet och den anses vara en av de mest ädla dynastierna i kinesisk historia. Téer som idag är väldigt populära, t.ex. ‘matcha’ från Japan, har sitt ursprung i denna dynasti. Tyvärr blev Song kortlivad, den mongoliska invasionen tog död på mycket av den ädelhet som hade uppstått där, och té-kulturen från de dagarna föll till stor del i glömska.

Mongolerna försvann så småningom och flera hundra år senare när Ming-dynastin hade tagit vid (de s.k. Ming-vaserna är från denna tid) då kom européerna till öst med sina handelsskepp. Det var européerna som såg till att kineserna började bebo Taiwan (då kallat ‘a ilha formosa’) för att ha en befolkning som de kunde ta ut skatt ifrån. Och det var först då som té-plantan blev planterad på ön.

Nuförtiden säger man ofta att téerna från Taiwan är bland de bästa i världen. ‘Formosa Oolong’ är vedertaget begrepp i té-kretsar och det som kallas ‘Milky Oolong’ är ett sådant té. Det var detta té som en dag fick mig att bli mer nyfiken och förstå att det finns mer bakom té än vad en Lipton-påse vittnar om.

Leave a Comment