Té är en metafor

När té började intressera mig så förstod jag att det lika gärna hade kunnat vara vilket livsmedel som helst. Är inte t.ex. vete fascinerande? Alla kulturer vet i princip vad vete är och många människor är på något sätt i ett slags beroende till det. Under tusentals år har vetet domesticerats. Detta har lett till en förädling av plantan så att vi kan få ut ännu mer av de egenskaperna som vi speciellt gillar. I dagsläget påminner inte längre det moderna vetet om det som det en gång i tiden var. Vete-kännare (jag råkar ha en bekant som är en sådan) menar ju att det finns kulturvete som påminner mer om det ursprungliga vetet och så finns det då naturligtvis de förädlade sorterna som har mycket gluten och mild smak.

Det är samma sak med alla våra förädlade livsmedel — det finns förädlade varianter och det finns mer ursprungliga sorter. Vill vi leva på jorden idag är vi i stor mån beroende av de förädlade sorterna som numera odlas och skördas nästan uteslutande i monokulturer, d.v.s. ”fält med bara en gröda”. Sedan kanske 70-talet har en reaktion gentemot dessa monokulturer växt sig starkare. Många menar att det är något väldigt onaturligt med att producera mat på detta sätt och att det får många krångliga konsekvenser. Är det rimligt att reagera? Jag tror det.

Jag tror att man kan säga att det finns en intuitiv känsla i människor som säger att om vi odlar bara en gröda på stora arealer så försvinner komplexiteten i våra livsmedel: Färre variationer i naturen leder till färre variationer i bio-tillgängliga näringsämnen vilket leder till färre insekter, smådjur, stordjur, bakterier och så vidare. Detta leder ju naturligtvis också till att våra kroppar blir mindre komplexa i sin bakterieflora och så får vi inte tillgång till samma spårämnen som bara ”komplex natur” tillgodose.

Det verkar finnas en idé i detta moderna samhälle som menar att vi kan kartlägga och veta alla behov som människokroppen har och därefter producera maten med det som riktlinjer. Naturligtvis är det en orimlig idé eftersom att vi ännu vet mycket lite om det mesta här i världen. Ändå verkar det vara så att människan i stor mån fortsätter att försöka ”lista ut” den perfekta baskosten genom att rationalisera naturen, medan naturen i sig är i skrikande behov av det motsatta: att återgå till variation.

Perfektheten ligger i variationen. Detta är en vägledning till vilket vete du ska äta, vilket kött du ska äta och vilket té du ska dricka. Tea Boy är INTE intresserad av en värld som går mot enfald. Så när du dricker té med mig eller från mig så garanterar jag att jag gjort de bakomliggande undersökningarna:

Detta gynnar variation i skog, i samhälle, i smak, bland insekter, bland smådjur och troligtvis också bland stordjur.

Leave a Comment